Jag har tidigare avfärdat Broder Daniel som ”ingenting för mig”, ”ett strulband utan struktur” och ”pop-posörer”. Men fan, det är ju bra skit!

Lyssnade igenom Cruel Town och Forever idag på jobbet. Lätt det bästa jag hört/läst sen Calle Schulmans innebandysågning. Fast inte på samma våglängd. Såklart.

För er som inte läst den, så finns den säkert på 1000apor.se. Kan utlova ett skönt skratt, av både igenkännande och fördomar.

Och för er som, precis som jag, kallat BD för diverse oförtjänta öknamn, ge dem en chans. Älska det, eller hata det.

When we were winning

Shoreline

I’ll be gone